för ett årsedan började jag övingsköra, på körskola (har kört mycket hemma innan). Jag hade hunnit fylla 18 när jag började! Men jag hade ett år på mig att bli klar, innan alla i min skola/klass skulle fylla 18 år de också! - Jag satte press på mig själv att jag skulle ta det innan alla andra för jag ville inte se mig som "dålig" kanske för att jag är just ett år äldre och "borde" egentligen ligga stegetföre, normalt sett!
Nu är det mars månad 2011, det har gått exakt ett år. Jag är fortfarande inte klar, fast nu är jag sjukt nära! Tre i skolan har hunnit ta körkortet, var av en är Johanna. Och faktiskt, det berör mig inte! Alltså jag är självklart SUUUPER glad för deras skull, ett körkort är ett stort kliv till vuxenlivet! Men samtigt som jag blir glad för deras skull (för det blir jag verkligen!) så blir jag ledsen för min egen, att det ska ta så lång tid, inte med körningen utan med teorin!
Jag skulle egentligen kunnat vara klar nu och jag kämpat med teorin. Fast jag tycker inte det är roligt! - Just nu sitter jag på nålar och väntar på ett Godkännande fån vägverket, som handlar om att jag ska få göra teoriprovet muntligt! Det kan ta upp till 2 månader innan jag vet hur det blir och inte för ens jag vet får jag boka uppkörning och teori! Egentligen har jag bara repetion kvar på teorin, men just nu känns det bara jobbigt! - Jag är less!
Jag är 19 år, för ett årsedan var jag 18 år, och hade höga krav att inte bli sist att ta körkortet i min skola/klass. Nu, lär jag bli sist men det berör mig inte. Man ska inte sätta press på sig själv att man måste lyckas inom en vis tid, tillslut blir man bara stressad (i vissa fall) och det är då man misslyckas! Och misslyckanden har man inte råd med när man övningkör!
"Pressa dig aldrig, kär ditt race! - Det kan bli dyrt i längden... Det finns bara En du och den vill vi behålla!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar